Det dansande blindstyret
Vad hände egentligen?
Spontana festkvällar måste ju vara det bästa. Igårkväll satt jag hemma, deppig som fan över min bot och att gigen inte gick så bra, när grannen drog med mig på galej. Det var bara på med kepsen som vanligt när man ser ut som ett spy-nylle.

Det blev för mycket av det farliga för lilla mig. Herregud, så packad. Som tur var hade jag grannen Jeppe och hans polare Mackan som höll koll på mig. But I'm tellin ya, jag snurrar runt fortfarande. Kom nyss hem sörrni. Och snart ska jag iväg å dansa house och bygga hiphopshow med teamet! Det här kommer ju sluta bra hörni, det hör ju jag.
Haha. Vilken jävla kväll. En del grejer är lite luddiga. Jag är inte riktigt så skarp i sinnet än. Eller minnet. Nu har jag iallafall fått ett till armband. Ser jag. Så snällt av nån. Haha.
Fattar inte varför vakterna ville släppa in mig. Vem betalade? Jag gick bara rätt in, jackan hängdes in och kom tillbaka som den skulle vid hemgång.
Det bästa var ju när min granne tappade bankkortet, ringde och spärrade det och hittade det fem minuter efter. Varpå han ringde upp igen och sa Tja, jag igen, kan du ta bort spärren för jag är så jävla hungrig. Jag har inga vänner och inga mackor hemma. Haha, så sjukt kul i den stunden. Hon tog inte bort spärren, nej.

Ne. Hej på ett tag!

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress